mariakallmans

Blod svett och tårar

Kategori: Allmänt

När jag hoppade fallskärm med pappa och Annika var vi stört rädda dagarna innan. Jag var spänd och nervös samtidigt som jag var så sjukt taggad på det. När vi satte oss i flygplanen och flög upp höll jag på att svimma, bokstavligt talat. Blev vit i ansiktet och instruktörerna undrade om vi skulle ställa in mitt hopp. MEN jag var modig. Jag bara bestämde mig. Jag kastade mig ut. Till en början faller man fritt vilket går sjukt sjukt fort, man tappar kontrollen. Sen, fäller man ut fallskärmen och seglar ner i luften och njuter av utsikten. Efteråt var jag så himla nöjd att jag vågade för det var en av dom bästa sakerna i mitt liv. 

Det var sagan om mitt fallskärmshopp, men saken är den att jag har samma pirriga, nervösa, rädda känsla i min kropp just nu. Jag har ingen kontroll, jag ska flytta till en helt ny stad och börja plugga en utbildning utan någon som helst vetskap om hur det kommer bli. Jag ska flytta in med främmande människor. Jag ska slänga mig ut! Jag tror att man finner livsglädje i att prova nya saker och slänga sig ut i det okända. Jag måste bara våga, och det gör jag. Det är jag stolt över! 

Ja, det är hon. Hon som ska bli lundabo. 


Kommentarer

  • malin säger:

    Bästa du!

    2014-01-20 | 17:15:32

Kommentera inlägget här: